Helt jävla episkt.
Har inte mycket att säga, men jag känner att det gått för lång tid sen senaste inlägget. :D
Har börjar ny kurs, Spelanalys II, inte jätterolig men ändå intressant, så det funkar.
Vill också påminna om att Summoning är bland den bästa skiten som finns, när de bara vill. Sen Minas Morgul har de dock mest kukat runt och inte gjort så mycket bra, men Land of the Dead från Oathbound är "helt jävla episk", för att använda kidsens språk :P
Det om det, låten är nära 13 minuter så det saknas dessvärre lite på slutet, men men, man kan inte få allt, i synnerhet inte gratis :P
Har börjar ny kurs, Spelanalys II, inte jätterolig men ändå intressant, så det funkar.
Vill också påminna om att Summoning är bland den bästa skiten som finns, när de bara vill. Sen Minas Morgul har de dock mest kukat runt och inte gjort så mycket bra, men Land of the Dead från Oathbound är "helt jävla episk", för att använda kidsens språk :P
Det om det, låten är nära 13 minuter så det saknas dessvärre lite på slutet, men men, man kan inte få allt, i synnerhet inte gratis :P
Fest i helgen!
Jag kommer ner i helgen, tar med mig Andreas (min grafiker), han kan behöva lite Växjöitisk kultur :D
Frågan är, var ska vi sova? Om nån har plats och har lust att inhysa lite slödder (jag och Andreas då alltså) hojta till, vi kräver inte så mycket :D
Frågan är, var ska vi sova? Om nån har plats och har lust att inhysa lite slödder (jag och Andreas då alltså) hojta till, vi kräver inte så mycket :D
Nu är allt inlämnat och klart.
There, alla mina spel är inskickade, skönt som fan att ha det klart :D
Länk to the spelen.
I vanlig ordning mottages all kritik och alla synpunkter är bra, det är bara så att jag skiter i vad ni säger, vem av er och mig är speldesigner egentligen?!? Sen ska det iofs sägas till mitt försvar att de flesta av spelen är starkt begränsade av mina bristfälliga kunskaper i Game Maker, jag har helt enkelt inte lärt mig hur man gör och vissa av spelen har blivit väldigt annorlunda än grundkonceptet just pga detta. Ibland har jag haft en idé vilket visat sig alltför svårt eller arbetsintensivt för att göra, eller att jag upptäckt nåt helt annat när jag väl stökat runt en stund och reviderat hela konceptet till nåt nytt. Det är lite det roliga med experimentering, man vet inte riktigt vad det blir innan man är klar :D
Länk to the spelen.
I vanlig ordning mottages all kritik och alla synpunkter är bra, det är bara så att jag skiter i vad ni säger, vem av er och mig är speldesigner egentligen?!? Sen ska det iofs sägas till mitt försvar att de flesta av spelen är starkt begränsade av mina bristfälliga kunskaper i Game Maker, jag har helt enkelt inte lärt mig hur man gör och vissa av spelen har blivit väldigt annorlunda än grundkonceptet just pga detta. Ibland har jag haft en idé vilket visat sig alltför svårt eller arbetsintensivt för att göra, eller att jag upptäckt nåt helt annat när jag väl stökat runt en stund och reviderat hela konceptet till nåt nytt. Det är lite det roliga med experimentering, man vet inte riktigt vad det blir innan man är klar :D
Here goes.
Mitt senaste spel, ska redovisas imorrn så jag tänkte ta chansen att låta folk testa det innan. All feedback mottages tacksamt :D
SPELET!!!
SPELET!!!
Mer spel, mer musik.
Sista deadlinen i Experimentell Spelmekanik om två dagar och jag har fan i princip ett klart spel. Det är mycket mycket bra. Sen måste jag dock fila på det en galen massa så att det känns färdigt och framför allt bra.
Min ovanliga vana trogen (det innebär att jag tänkt men inte fullt så mycket faktiskt gjort musik till alla mina spel) har jag komponerat musik till spelet. Dock har jag gjort ett lite annorlunda arrangemang då det är spelmusik och därmed inte riktigt lyder under samma lagar som riktig musik. Denna veckans tema är "Längtan" och spelet ska vara helt abstrakt, alltså inga bilder som föreställer verkliga objekt, ingen text eller tal, kort och gott....abstrakt :) Det har varit många turer kring det här med diskussioner om hur man representerar begreppet längtan abstrakt. Jag (i egenskap av geni) kom på att nostalgi är längtan efter en svunnen tid och siktade in mig på det.
Spelet är uppbyggt så att man spelar en grön cirkel som åker omkring i ett slags labyrint. Över tid tappar cirkeln i färg och blir till slut grå. För att få tillbaka färg kan man åka på röda cirklar som dyker upp lite varstans i världen. Så långt allt väl, men efter en viss tid dyker det bara upp nya röda cirklar med mindre färg och i samma takt blir världen mörkare och mörkare. De röda cirklarna tappar mer och mer färg tills det till slut bara dyker upp cirklar som är grå och bara ger tillbaka väldigt lite färg till spelarens cirkel. I takt med att det dyker upp blekare och blekare cirklar försvinner instrument från musiken, så till slut är det bara bastrumma och basgången kvar.
Förklaringen (om den inte redan är uppenbar) är att eftersom det är galet lätt i början, man bara glassar runt och plockar feta röda cirklar men i takt med att spelet går blir det svårare och svårare, världen blir färglösare och färglösare och till slut helt grå och fattig. Sen dör man. The end. Därmed, framåt slutet av spelet längtar man tillbaka till en bättre tid när cirklarna var rödare, världen ljusare och musiken fylligare.
Dock ska det läggas till handlingarna att det inte är ett egentligt spel då man inte kan vinna eller ens samla poäng, det är mer som en illustration till en känsla. Detta är medvetet, jag ville inte göra så att man kunde vinna, då kontentan av konceptet är att det inte går att återfå en svunnen tid.
Spelet dyker upp här nån gång i framtiden, vi ska lämna in alla spel vi gjort snart och då trollar jag upp filen med alla spel i så folk får testa :D
Min ovanliga vana trogen (det innebär att jag tänkt men inte fullt så mycket faktiskt gjort musik till alla mina spel) har jag komponerat musik till spelet. Dock har jag gjort ett lite annorlunda arrangemang då det är spelmusik och därmed inte riktigt lyder under samma lagar som riktig musik. Denna veckans tema är "Längtan" och spelet ska vara helt abstrakt, alltså inga bilder som föreställer verkliga objekt, ingen text eller tal, kort och gott....abstrakt :) Det har varit många turer kring det här med diskussioner om hur man representerar begreppet längtan abstrakt. Jag (i egenskap av geni) kom på att nostalgi är längtan efter en svunnen tid och siktade in mig på det.
Spelet är uppbyggt så att man spelar en grön cirkel som åker omkring i ett slags labyrint. Över tid tappar cirkeln i färg och blir till slut grå. För att få tillbaka färg kan man åka på röda cirklar som dyker upp lite varstans i världen. Så långt allt väl, men efter en viss tid dyker det bara upp nya röda cirklar med mindre färg och i samma takt blir världen mörkare och mörkare. De röda cirklarna tappar mer och mer färg tills det till slut bara dyker upp cirklar som är grå och bara ger tillbaka väldigt lite färg till spelarens cirkel. I takt med att det dyker upp blekare och blekare cirklar försvinner instrument från musiken, så till slut är det bara bastrumma och basgången kvar.
Förklaringen (om den inte redan är uppenbar) är att eftersom det är galet lätt i början, man bara glassar runt och plockar feta röda cirklar men i takt med att spelet går blir det svårare och svårare, världen blir färglösare och färglösare och till slut helt grå och fattig. Sen dör man. The end. Därmed, framåt slutet av spelet längtar man tillbaka till en bättre tid när cirklarna var rödare, världen ljusare och musiken fylligare.
Dock ska det läggas till handlingarna att det inte är ett egentligt spel då man inte kan vinna eller ens samla poäng, det är mer som en illustration till en känsla. Detta är medvetet, jag ville inte göra så att man kunde vinna, då kontentan av konceptet är att det inte går att återfå en svunnen tid.
Spelet dyker upp här nån gång i framtiden, vi ska lämna in alla spel vi gjort snart och då trollar jag upp filen med alla spel i så folk får testa :D
Max Payne. Bra spel, mindre bra film.
Såg filmatiseringen av Max Payne igårkväll. Det är ingen bra film. Den är inte jättedålig, men absolut inte bra jämfört med spelet. Naturligtvis är det alltid svårt att jämföra ett spel mot en film då de är fundamentalt olika medier, men just när man filmatiserar ett spel bör man vara noggrann med att få till de saker som gjorde spelet lysande i filmen. Max Payne misslyckas kapitalt med detta.
Om man ser det enbart som en film, helt utan samband med spelet är den en rätt konventionell actionfilm, ser man det som en spelfilmatisering är det en dålig filmatisering. Så på så många plan misslyckas den med i princip allt. De saker som gjorde spelet (spelen egentligen, uppföljaren var också lysande) så lysande är nästan försvunna. Max Paynes fantastiska narration förekommer vid ett eller två tillfällen, men i övrigt saknas det. Bullet time förekommer vid ett eller två tillfällen, men är inte sådär jättedramatiskt trots allt. De bizarra mardrömmarna förekommer nog en gång, lite sådär iallafall, men inte alls lika framträdande och bizarrt som i spelet. Kort och gott, det hade gått att göra så mycket mer.
Om man ser det enbart som en film, helt utan samband med spelet är den en rätt konventionell actionfilm, ser man det som en spelfilmatisering är det en dålig filmatisering. Så på så många plan misslyckas den med i princip allt. De saker som gjorde spelet (spelen egentligen, uppföljaren var också lysande) så lysande är nästan försvunna. Max Paynes fantastiska narration förekommer vid ett eller två tillfällen, men i övrigt saknas det. Bullet time förekommer vid ett eller två tillfällen, men är inte sådär jättedramatiskt trots allt. De bizarra mardrömmarna förekommer nog en gång, lite sådär iallafall, men inte alls lika framträdande och bizarrt som i spelet. Kort och gott, det hade gått att göra så mycket mer.
