I'm great like that

Spenderar sommaren med att läsa in mig på game writing. Att skriva skönlitterärt har aldrig varit min starka sida, jag kan skriva hyffsade facklitterära texter, men game writing handlar till stor del om att berätta en historia, alltså skönlitteratur. Därmed försöker jag lära mig så mycket som möjligt om det innan jag läser kursen Kreativt Skrivande i höst.

Just nu läser jag On Interactive Storytelling av Chris Crawford (lång historia inom spelbranschen, började på Atari under deras glansdagar). Det första kapitlet handlar om något som jag egentligen visste men inte ägnat så vansinnigt mycket tanke, storytelling handlar om människor och det är därför så många spel lider av att storyn känns så enkel och kass. Många spels story handlar om saker, vilket innebär att de inte kan ha samma kraft som en story om människor. Väldigt många spel har också en story som kretsar kring den enklaste av alla konflikter, våld. Våld är ju kul och bra och så, men som dramaturgiskt verktyg är det lika subtilt som att måla tavlor med roller (liknelser är inte heller min starka sida). På det stora hela, de spel som jag personligen upplevt som bra, rent storymässigt, har varit starkt fokuserade på människor, kommunikation, psyket etc.


Över lag är storytelling ett intressant ämne som jag gärna fördjupar mig i. Mitt nästa projekt är att skriva lite story till en spelidé som legat och mognat ett bra tag och som jag har ett ungefärligt upplägg till, men inte särskilt mycket story.