Max Payne. Bra spel, mindre bra film.
Såg filmatiseringen av Max Payne igårkväll. Det är ingen bra film. Den är inte jättedålig, men absolut inte bra jämfört med spelet. Naturligtvis är det alltid svårt att jämföra ett spel mot en film då de är fundamentalt olika medier, men just när man filmatiserar ett spel bör man vara noggrann med att få till de saker som gjorde spelet lysande i filmen. Max Payne misslyckas kapitalt med detta.
Om man ser det enbart som en film, helt utan samband med spelet är den en rätt konventionell actionfilm, ser man det som en spelfilmatisering är det en dålig filmatisering. Så på så många plan misslyckas den med i princip allt. De saker som gjorde spelet (spelen egentligen, uppföljaren var också lysande) så lysande är nästan försvunna. Max Paynes fantastiska narration förekommer vid ett eller två tillfällen, men i övrigt saknas det. Bullet time förekommer vid ett eller två tillfällen, men är inte sådär jättedramatiskt trots allt. De bizarra mardrömmarna förekommer nog en gång, lite sådär iallafall, men inte alls lika framträdande och bizarrt som i spelet. Kort och gott, det hade gått att göra så mycket mer.
Om man ser det enbart som en film, helt utan samband med spelet är den en rätt konventionell actionfilm, ser man det som en spelfilmatisering är det en dålig filmatisering. Så på så många plan misslyckas den med i princip allt. De saker som gjorde spelet (spelen egentligen, uppföljaren var också lysande) så lysande är nästan försvunna. Max Paynes fantastiska narration förekommer vid ett eller två tillfällen, men i övrigt saknas det. Bullet time förekommer vid ett eller två tillfällen, men är inte sådär jättedramatiskt trots allt. De bizarra mardrömmarna förekommer nog en gång, lite sådär iallafall, men inte alls lika framträdande och bizarrt som i spelet. Kort och gott, det hade gått att göra så mycket mer.
Kommentarer
Trackback
