Mer spel, mer musik.

Sista deadlinen i Experimentell Spelmekanik om två dagar och jag har fan i princip ett klart spel. Det är mycket mycket bra. Sen måste jag dock fila på det en galen massa så att det känns färdigt och framför allt bra.

Min ovanliga vana trogen (det innebär att jag tänkt men inte fullt så mycket faktiskt gjort musik till alla mina spel) har jag komponerat musik till spelet. Dock har jag gjort ett lite annorlunda arrangemang då det är spelmusik och därmed inte riktigt lyder under samma lagar som riktig musik. Denna veckans tema är "Längtan" och spelet ska vara helt abstrakt, alltså inga bilder som föreställer verkliga objekt, ingen text eller tal, kort och gott....abstrakt :) Det har varit många turer kring det här med diskussioner om hur man representerar begreppet längtan abstrakt. Jag (i egenskap av geni) kom på att nostalgi är längtan efter en svunnen tid och siktade in mig på det.

Spelet är uppbyggt så att man spelar en grön cirkel som åker omkring i ett slags labyrint. Över tid tappar cirkeln i färg och blir till slut grå. För att få tillbaka färg kan man åka på röda cirklar som dyker upp lite varstans i världen. Så långt allt väl, men efter en viss tid dyker det bara upp nya röda cirklar med mindre färg och i samma takt blir världen mörkare och mörkare. De röda cirklarna tappar mer och mer färg tills det till slut bara dyker upp cirklar som är grå och bara ger tillbaka väldigt lite färg till spelarens cirkel. I takt med att det dyker upp blekare och blekare cirklar försvinner instrument från musiken, så till slut är det bara bastrumma och basgången kvar.

Förklaringen (om den inte redan är uppenbar) är att eftersom det är galet lätt i början, man bara glassar runt och plockar feta röda cirklar men i takt med att spelet går blir det svårare och svårare, världen blir färglösare och färglösare och till slut helt grå och fattig. Sen dör man. The end. Därmed, framåt slutet av spelet längtar man tillbaka till en bättre tid när cirklarna var rödare, världen ljusare och musiken fylligare.

Dock ska det läggas till handlingarna att det inte är ett egentligt spel då man inte kan vinna eller ens samla poäng, det är mer som en illustration till en känsla. Detta är medvetet, jag ville inte göra så att man kunde vinna, då kontentan av konceptet är att det inte går att återfå en svunnen tid.


Spelet dyker upp här nån gång i framtiden, vi ska lämna in alla spel vi gjort snart och då trollar jag upp filen med alla spel i så folk får testa :D

Kommentarer
Postat av: Jeff

Nåja, nu finns det ju faktiskt möjlighet för ett sätt att samla poäng och därmed ha ett mål. Antingen kan mängden färg man totalt samlar på sig representera poäng man samlar eller så räknar man bara tiden till man dör och ju längre desto bättre är man.



Jag förstår att det var ett medvetet val att man inte ska kunna 'vinna', men ville bara poängtera att möjligheten finns. Fast å andra sidan är jag rätt säker på att du tänkt på det redan... så jag vet inte riktigt varför jag påpekar det... =D

2009-01-07 @ 14:50:59
Postat av: Shaz

Men när förvandlas man till affärsman och storebror som ska förfölja sina småsyskon?

2009-01-07 @ 16:30:50
Postat av: Per

Kom osökt att tänka på texten till Pink Floyds "Dogs" när jag läste olles kommentar där...



"And after a while, you can work on points for style.

Like the club tie, and the firm handshake,

A certain look in the eye and an easy smile.

You have to be trusted by the people that you lie to,

So that when they turn their backs on you,

You'll get the chance to put the knife in." osv osv

2009-01-07 @ 23:00:36
URL: http://naifuzan.blogg.se/
Postat av: Dase

Naturligtvis KAN man ha poäng av olika slag, det är ett medvetet designbeslut att inte ha det :D



Och om man vill kan man tänka sig att de röda cirklarna är småsystrar. Sen när tiden går blir de typ vuxna, och då är det inte så kul längre. God bless Japan.... :D

2009-01-08 @ 10:21:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0